Sigrid i Plaskeby

Hallå, mina små hjärtan.

Vattengymnastiken var särdeles trevlig idag.
Ett lag med konstimmerskor hade övning samtidigt som oss, och de visade oss lite rörelser.

Vi kanske inte var några Esther Williams direkt, men oj vad skoj vi hade det.

Man är aldrig för gammal.

Men om de tror att jag tänker gå upp i det där höga tornet och kasta mig ut, så blir de besvikna.
Lite rädd om livet är gumman.

Och varför heter det kallsup, när vattnet är trettio grader varmt?
En kallsup trodde jag bara bestod av 60% vatten, och var nästan isande kall.

Kram på er, mina små hjärtan.

Kallsup som värmer

Baddag

Hallå och god morgon, mina små hjärtan.

Snart bär det av till vattengympan.
Jag har knatat upp och ner i korridorerna här på hemmet, för att bli av med grädden från den där semlan. Hoppas det hjälpte.

Värre är det för Gun Marie. Hon gick upp två kilo innan jag hunnit säga -"la" i "semla".
Hon är väldigt känslig, stackarn.

Men jag är smärt som en slända, tycker jag.

Kram mina små hjärtan.

Syndens sötma

Hallå, mina små hjärtan.

Det är väl en väldig tur att vi lever i Sverige, så att man kan vara lite respektlöst sekulär ibland.

Det är synd att inte synda, när man nu kan, menar jag.

Jag talar, som ni säkert förstår om semlan, jag köpte i förmiddags.

Alla de andra gummorna och gubbarna sneglade oblygt mot min lilla bakelse där den låg på sitt fat i samlingsrummet.

Fick till och med ett skamligt förslag, i ett försök att komma åt min tjusiga lilla vete och gräddkreation.

Men jag gav icke vika.

I morgon har de ändå glömt det.

Bara det nu inte syns på figuren att jag har frossat.
Har ju vattengymnastiken i morgon och instruktörskan kan vara ganska hård när det gäller dieten.

Kram på er alla, mina små hjärtan.

Sigrid - simmerska och syndare

Falla för frestelsen

Hallå, mina små hjärtan.

Jag måste bekänna.

Jag föll för frestelsen, och köpte med en semla från kondiset.
Jag vet att jag inte borde, men de låg där och såg så förföriska ut.

Som fotomodeller från trettiotalet, med stiliga hattar med flor.
Dessutom påminde de mig om att kurvor faktiskt ansågs vackert en gång i tiden.

Men nu ska jag inte äta den förrns till eftermiddagskaffet.
Och sen får det vara med nästa semla till Fettisdagen.

Duger gott!

Tisdagar är också dagar

God morgon, mina små hjärtan.

Idag är det tisdag.

Nu har allt återgått till det vanliga igen, så det betyder utflykt till konditoriet.

Har hört att de börjat med semlorna nu.
Ett sådant etikettsbrott!

Jag har sagt det förr - semlor ska säljas strax innan fastan. Inte direkt efter julgransplundringen.

Men jag förlåter dem, eftersom de gör så himmelska bakelser. Och deras wienerbröd sen.

Det är lycka på ett litet fat.
Och deras småkakor är inte heller att förakta.

Kram på er mina små hjärtan.

Elegant,om än fel i tiden.

Inget grönt i sikte

Hallå, mina små hjärtan.

Hela den här måndagen har varit en besvikelse på en annan.

Först lunchen...

Och nu middagen.

Några torftiga potatisar och en uppvärmd skinkbit som förmodligen blivit kvar sedan Socialnämndens julbord.

Potatisen var mjukare än såsen, och skinkan smakade bårhus.
En inte alltför trevlig erinran om vad som väntar några av de boende här.

Nej, jag ska inte älta detta nu.
Jag ska ner till samlingsrummet och spela bridge.

I morgon är en ny dag.

Kram mina små hjärtan!

Måndag hela långa dagen

Allt gott har ett slut.
Efter den trevliga helgen, kom måndagslunchen.

Den brukar förvisso alltid vara lite tråkigare än övriga veckan, men idag var det sju särdeles trist.
En grönsakssoppa, som inte var så mycket grön som den var grå.

Märkligt, för jag hörde personalen bara häromdagen kommentera att det fanns gott om grönsaker här på hemmet.

Hoppas nu bara att eftermiddagskaffet och middagen inte går i samma anda.

Kram på er, mina små hjärtan.

Härliga helg

God morgon, mina små hjärtan.

Vilken tjusig helg det blev!
Det började redan på torsdag, då den lilla asiatiskan kom och filade på mina naglar.
Det behövdes sannerligen. De såg ut som små barkbåtar efter att ha varit helt eftersatta under min tid på behandlingshemmet.

Men nu ser naglarna ut som små trollsländevingar.

På fredagen kom det en liten orkester till hemmet och musicerade för oss.
Det var en bas, en klarinett, en gitarr och ett sådant där modernt eltrampat pianospel.

Det var särdeles trevligt för oss som fortfarande kan minnas mer än en vecka åt gången, att höra gamla klassiska låtar av Thore, Evert och till och med några Sylvain.

Ingegerd på trean tror jag inte fick ut så mycket av det hela.
Dels för att hon hör dåligt, och så spelade de inget av Bach.
Trist, för det är bara sin barndom hon minns numer.

På lördag spelade vi bingo hela dagen.
Förmiddagen gick åt att förklara reglerna trettiosju gånger.
Sedan letade vi efter kulorna, som August knuffat ut på golvet.
Sedan fick vi förklara reglerna en gång till.
Vid sjutiden på kvällen spelade vi första rundan.
Jag vann.
Vinsten var en kaffekopp. Tjusigt.

På söndagen var jag så trött efter allt ståhej, att jag mest sov över Allers korsord.

Kram på er alla, mina små hjärtan.

Som La Anita

Hallå igen mina små hjärtan!

Nyss hemkommen från vattengymnastiken.

Så tjusigt härligt att få plaska runt igen.

Jag och de andra gummorna iscensatte en liten egen hyllning till Anita Ekberg.

Vi intog den lilla grunda plaskbassängen och poserade precis som ljuva Anita i La Dolce Vita.

Vår söta lilla instruktörska sade att vi egentligen inte fick för att vi var för gamla, men att vi såg fantastiskt tjusiga ut.

Själv tycker jag nog att man är för gammal för att låta bli.

Nu blir det kaffe. 

Undrar om det finns mazariner kvar?

Hoppla onsdag

Hallå och god morgon, mina små hjärtan.

Efter en lång tids sängliggande ska det nu sättas igång med vattengymnastiken igen.

Det kan sannerligen behövas.

Jag har blivit alldeles slö och slapp.

Både upptill och nertill.

Klarade knappt av korsordet i Allers. 

Ta hand om er i snöslasket, mina hjärtan.

Det där med hjärtat, mina hjärtan

Hallå, mina små nyårshjärtan.
Ni undrar kanske varför det varit så tomt här?
Jag är inte död.
Men jag har legat på observation för något med hjärtat.
Inget allvarligt dock, så ni kan andas in igen.
Och systrarna på konvalescenshemmet var så söta.
Som små julänglar i ett julspel.
Och jag har fått äta choklad, men ingen likör dock.
Men nu är jag återställd och tillbaka på hemmet.
I natt passade jag på att smyga ut i köket och knapra på en mazarin.
Det gäller att hålla koll på nattvaktsflickorna, så man vet när de springer ut och röker.
Kram på er alla mina små hjärtan.